Det är jag som är Bosse

Lätt i steget! Säker kurs!


Jag började orientera när jag var 13 år, nu är jag äldre och fortfarande orienterare. Orientering som tävlingssport bedrivs skog, mest i storskog men även i mindre och lättlöpta skogsområden. Orientering i stads och parkmiljö finns också i då i form av sprint.

Mina första steg som orienterare tog jag i trettonårsåldern. Det var i Värmland och på kartor med skalan 1:100000. Jag gick aldrig på någon nybörjarkurs utan lärde mig av mina kompisar och hårda skolan "learning by doing". Att lära av misstagen och av det som var bra är kanske inte fel väg även om en genomtänkt utbildning är att föredra.

Uttrycker man sig enkelt är orientering som idrott att ta sig från start till mål på kortaste tid och passera ett antal kontroller i rätt ordning och detta med hjälp av en karta. På kartan finns utritat starten, kontrollerna och målet. Du väljer själv vilken väg du skall springa till de olika kontrollerna men du får inte springa på förbjudna områden. Förbjudna områden är tomtmark, besådda fält, och för växtlighet och djur känsliga områden. Dessa områden, förut tomtmark, är markerade på kartan med ett rött raster och oftast även i terrängen med svart/gul snitzel. Tomtmark är på kartan markerad med olivgrön färg.

Under rubriken "Bosses Orienteringsskola" har jag sammanfattat de erfarenheter som jag fått under de år som jag haft orientering som ett av mina intressen. Jag har varit en del av sporten i mer än 60 år både som aktiv utövare och ledare. Som ledare har ungdomsverksamheten varit mitt största intresse och är det fortfarande men nu utan ledande befattning.

Orienteringssporten har utvecklats mycket på de drygt 60 år som jag har orienterat. Som 13-åring sprang jag i pojkklassen där banländen var mellan 4 och 5 km med 2 till 3 kontroller. Kartskalan var den svartvita backstreckskartan i skala 1:100000 där 1 km i terrängen är 1 cm på kartan. På den centimetern fanns inte många detaljer och man fick inte någon större uppfattning om terrängen. Som namnet backstreckskartan bestod kartan av en massa streck och ju mer streck destå svartare var kartan och desto mera kuperad var terrängen. Vägar, stigar, mossar, berg i dagen, byggnade mm var markerade men på en centimeter var de många gånger svårt, näst intill omöjligt att få en bild av vad som väntade. Kompassgång var i princip det enda tänkbara och genom att stega veta hur långt man sprungit. Gårdagens orienterare var duktiga att springa rakt måt kontrollen och veta hur långt de sprungit.
Dagens orienterare orienterar efter en helt annan teknik.

En orienteringskarta idag är ritad för orientering med större skala. 1:15000, 1:10000, 1:7500 är vanligast. På en karta i skala 1:10000 är 1 km i terrängen 10 cm på kartan. Här finns utrymme för att redovisa terrängen mycket detaljerat. Stenar, små höjder och små sänkor, stigar, bäckat och små mossmarker. Detta har gett banläggningen en helt annan dimension mot den gamla backstreckskartan som användes i orienteringens begynnelse. Underlaget för att framställa en orienteringskarta görs med laserskanning från flyget. En karta är förminskad bild av verkligheten sedd uppifrån.

Tävlingsklasserna har utvecklats under den tid jag har varit aktiv. Jag började i pojkklassen upp till 16 år. Över denna fanns juniorer upp till 20 år. Sedan seniorer 21 till 34 år. Yngre oldboys 35 till 44 år, äldre oldboys 45 till 49 år. Äldsta klassen var veteraner 50 år och uppåt. Motsvarande fanns även för damer. Nu börjar tävlingsklasserna vid 10 år vidare upp till 12, sedan 14, 16 18, 20. Därefter tar man steget upp till senior till och med 34 år och därefter i 5 års intervaller till 90 år. Du läser rätt 90 år!

En seniorbana i början av 60-talet kunde ha 10 kontroller och totalt strax över 20 för alla tävlingsklasser. De flesta av kontrollerna användes av flera klasser. När jag började orientera fick vi, efter startsignalen, själva rita in banan efter en skriftlig angivelse. Idag är banan tryck och inlagd i en plastficka. Kontrollantalet för en seniorbana är ca 20 och totalt för hela tävlingen ca 100. Kontrollera var bemannande och kontrollanten stämplade på startkortet.Idag sker stämplingen elektroniskt. Vi kontrollerna finns en enhet för stämpling. Löparen har en "pinne" som från kontrollenheten registrerar kontrollens nummer och tiden. Efter målgång registreras informationen från pinnen och rättas och ger information om löparen är godkännd, totala tiden samt tidpunkt för stämplimng, och tid mellan kontrollerna. Information går direkt till dator som registrer tiden i respektive klass och bygger upp en resultatlista. Resultatlistan kan i realtid läggas ut på internet och och följas hemma vid köksbordet.

När tävlingen är avslutad läggs kartan ut på nätet klass för klass och de tävlande kan lägga in sin tävlingsrutt efter den GPS enhet som man har haft med sig under orienteringsloppet.

Tala om utveckling! Orientering är en spännande sport, mera än bara att springa.