Liten orienteringslektion, 1

Orientering är självvald väg i skog och mark, tankens skärpa under hård tävling. Någonting i den stilen definierades tävlingsorienteringen för många år sedan. Det var på den tiden då kartskalan var 1:100 000 och en kontroll kunde vara ett gammalt torp i en idyllisk skogsglänta. De gamla kartorna gav en bild av naturen på samma sätt som dagens kartor, men på ett mera schematiskt sätt och enbart återgivna i en färg, svart. Den svart/vita kartan var inte alls avsedd för tävlingsorientering. Den visade ändå precis som dagens kartor var de stora höjderna låg, var mossar och gläntor bredde ut sig, var gårdar och åkrar fanns och var granskogen mötte lövskogen. Då som nu var kartan en förminskad bild av verkligheten sedd uppifrån.

Dagens orienteringskarta är ritad för att orientera på. Den är ritad i flera färger där några av färgerna antyder till naturen, blått för vatten, gult för öppen mark. Karttecknen är anpassade till tävlingsorientering. Höjder och sänkor, stigar och vägar,  mossar och små bäckar bildar på kartan ett mönster som gör orienteringen till en avancerad uppgift. Kartan är en avbild av naturen sedd uppifrån. Står du vänd mot norr och har din kartas norr vänt mot norr och själv står söder om kartan då läser du kartan rättvänt mot naturen. Det som ligger nära dig i naturen ligger också nära på kartan. Det som ligger till höger i naturen ligger även till höger på kartan. Samma gäller om du står vänd mot öster och har kartan framför dig och kartans öster vänt mot öster och du står väster om kartan. Detta låter väldigt enkelt och logiskt. Men hur är det? När vi står ute i terrängen med kartan väl hopvikt kommer vi till korta om vi läst kartan i otakt med naturen och får kompensera vår felorientering med åtskilliga extra löpsteg.

Passa kartan är ett av de viktigaste momenten i orientering. När du passar kartan lägger du kartan i norr och söder, dvs. kartans norr mot norr och kartans söder mot söder. För nybörjare är det viktigt att man så tidigt som möjligt arbetar in momentet att passa kartan så att detta sitter som en naturlig del i orienteringen. Nybörjaren passar kartan med hjälp av stora terrängföremål, hus, vägar och öppna fält. Nästa steg är att passa kartan med hjälp av kompassen.

Med kartan passad blir kartpromenaden lätt. Stigen i naturen går i samma riktning som på kartan. De terrängföremål som ligger på höger sida om stigen i naturen ligger också på höger sida om stigen på kartan. När du kommer till en stigförgrening och skall gå åt höger, så går stigen i naturen till höger precis som stigen på kartan. Detta verkar självklart och enkelt.

Så självklart och enkel att man inte tar detta till sig som man borde. Men se upp! Grunden för all orientering är att läsa kartan på rätt sätt mot naturen.

Det man inte har i huvudet får man ha i benen. Många dyrbara minuter har använts ute på orienteringsbanor för att rätta till felorienteringar. Felorienteringar som har berott på att kartan inte var passad och man inte gjorde de där självklara vägvalen som man så tydligt ser efter tävlingen när den värsta ivern har lagt sig.

Ett gott råd, passa kartan och du får garanterat en felfriare orienteringslöpning.

Vi ses mellan skärmarna

Bosse Öhgren