Liten orienteringslektion, 3

När du orienterar har du i huvudsak två möjligheter att ta dig från den ena kontrollen till den andra. Det ena sättet är att du följer kompasskursen, den raka vägen mellan kontrollerna och det andra är att du följer en ledstång i terrängen. Du kan också välja att mixa dessa två alternativ.

Kompassen kan du använda på flera sätt när du orienterar. När du använder den för att följa kompassriktningen mellan kontrollerna på det traditionella sättet tar du ut kompasskursen med hjälp av både kartan och kompassen. Du håller sedan kompassen i handen och vrida kroppen så att den röda delen på kompassnålen ställer sig mot norrmärket i kompasshuset. Marchpilen på kompasslinjalen pekar nu mot nästa kontroll. Nu är det bara att följa den riktningen.

Du kan också följa en riktning i terrängen genom att passa kartan med hjälp av t ex en tumkompass. Om du ställer dig i förhållande till kartan så att du står bakom den punkt där du befinner dig och har den punkt dit du skall till längre bort så har du den rätta riktningen i förlängningen mellan dessa två punkter. Detta är ett snabbt sätt att få rätt riktning men kräver mer träning för att ge samma precision som det traditionella sättet att ta ut kompasskursen. Du syftar riktningen enklare och med större precision med en vanlig kompass.

När du följer en ledstång är det viktigt att du har kartan orienterad rättvänd mot terrängen. Detta gör du enklast med hjälp av kompassen. Kompassnålens röda norrdel skall peka åt samma håll som kartans norr.

Utöver ledstång och kompass finns alternativet att det ordnar sig längre fram. Den modellen tröttnar man snart på. Det ordnar sig sällan längre fram inom rimlig tid. När det väl ordnar sig har det gått allt för många minuter och i sämsta fall är tävlingen avslutad för din del, målfållan hopplockad, vattnet i duschen är slut och du är på dåligt humör. Ändå är det många orienterare som tävling efter tävling prövar på denna variant. Kanske med förhoppningen att någon gång skall det väl lossna.

När du orienterar kommer du att hitta en ledstång mer eller mindre i närheten av det raka strecket mellan dina kontroller. En bra banläggare väljer att lägga bansträckningen så att en tydlig och lättlöpt ledstång gör en större utvikning från strecket än den mindre tydliga och kanske även mer svårlöpta.

Vid kompasslöpning däremot gäller rätt på kontrollen kortaste vägen. Där får det dragna strecket mellan kontrollerna vara "ledstången". Här ställs det stora krav på att riktning och löplängd hålls.

Det är inte alltid som den kortaste vägen är den bästa. Den kortaste vägen kan vara mer osäker så att du måste sänka farten och springa mera uppmärksamt för att inte tappa kontakten med kartan. Den längre vägen kan passera över säkra hållpunkter som du lätt upptäcker och som ger dig exakta positionslägen under löpningen.

Idén med tävlingsorientering är att hitta kontrollerna så snabbt som möjligt och med så lite tidsspill som möjligt. Du måste hela tiden avväga om du totalt gör en bättre tid om du springer längre och snabbare eller kortare och långsammare.

När du närmar dig kontrollen skall du springa in till kontrollen från det håll som du tänkt dig, stämpla och vidare ut i rätt riktning mot nästa kontroll. Oavsett vilket sätt som du väljer att springa mellan kontrollerna gäller det att vara observant när kontrollen skall dyka upp. Den sista säkra punkten före din kontroll bör ligga så nära kontrollen som möjligt och ge så bra spår som möjligt in till kontrollen. Sista säkra är en hjälpkontroll som du själv väljer och som är lätt att hitta och som ligger nära den kontroll som du skall till. Sista säkra kan vara allt i ifrån den kontroll som du kom ifrån till något terrängföremål som ligger mycket nära den kontroll som du skall till. Det är inte nödvändigt att ha någon sista säkra, med det kan underlätta orienteringen.

Vid ledstångsorientering kan man undvika tät skog, våta myrar och större höjder medan man vid kompasslöpning måste forcera de hinder som man har framför sig.

Både vid ledstångsorientering och kompasslöpning skall man genomföra den plan som man har kalkylerat med. Du får inte ändra din plan och låta dig lockas av stundens ingivelse att ta ett annat vägval. Den enda anledningen till att ändra en upplagd plan är att om det kommer något oförutsett i vägen. Ex vis att den stig som du tänkt löpa på är helt sönderkörd, myren som du hade tänkt springa över är blötare än vad man kunde utläsa av kartan eller att tätskogen var tätare än vad du tänkt dig. Att någon annan springer på annat sätt är ingen anledning till att du skall ändra ditt vägval. Det är vid eftersnacket som det kommer fram vilket vägval som var det bästa och då får man lägga detta till sina tidigare erfarenheter och använda dem vid kommande tävlingar.

Nu är det sällan att en orienteringsbana skall genomföras med antingen ledstång eller kompass. En kombination ger i de flesta fall ett optimalare resultat. Mellan två kontroller kan det skifta mellan ledstång och kompass en eller flera gånger. Det gäller för dig att under hela tävlingen alltid välja det för dig bästa alternativet.

För att göra din löpväg så kort som möjligt måste du, utöver det som vi pratat om, snedda eller gena så snart som du har möjlighet. När du sneddar eller genar har du ingen ledstång att följa. Där är det kompassriktningen som gäller. Men tänk då på att noggrannhet ett krav och att du måste ha rätt riktning hela vägen annars blir sneddningen inte vad du planerade den till. Den skulle göra din löpväg kortare och du skulle spara tid.

Vi ses mellan skärmarna

Bo Öhgren